KNÖLAR - S*XIWAQ sibiriska-katter
Huvudmeny:
KATTUNGAR
Älskade små knölar:
Ja, då var det dags igen!
Inte kan man ju tro att någonting som vi gör kan göras på ett lugnt och fint vis, utan konstigt strul och mystiska händelser.
Men jag måste ju börja från början eller hur?
Jag hade tänkt mig att para min hona Orube, hon har haft två kullar och jag skulle så gärna vilja ha en till.
Det som gör det hela lite svårare är att hon löper tyst. När hon börjar vråla är det i princip för sent.
Så jag väntade och väntade på att hon skulle löpa så jag kunde para henne med min Våffla, det här var på hösten 2013, då fick Pinky ungar i min säng. Genast fick Orube börja ta piller igen och Våfflan chippades. Väntar alltså ett år nu är det senhöst 2014 och bara väntar på att Våfflans chipp ska gå ur.
Han och Orube parar sig, hon blir inte dräktig.
Väntar 7 veckor de parar sig igen, hon blir inte dräktig.
Lånar ut Våfflan till en annan hona, hon blir dräktig.
Orube och Våfflan parar sig igen, hon blir inte dräktig.
Lånar ut honom till ytterligare en hona, som genast blir dräktig.
Nu har jag gett upp, om hon inte blir dräktig nu under våren så ska jag kastrera henne ändå, hon är 6 år och det är snart 3 år sedan hon hade sin sista kull. Hon förtjänar att få bli kastrat och få gå ut. Ser inga parningar men vi har dem alltid tillsammans, henne och Våfflan.
Så beslutar vi att chippa Våfflan igen för OM nu Orube inte är dräktig den här gången vill jag i alla fall kunna få en kull med honom om Pinky längre fram.
Vågar inte tro något längre, har blivit besviken flera gånger den här våren.
Linda kommer och hälsar på och säger att men visst ser Orube lite tjock ut?
Till saken hör att Orube är en stor flicka, efter mamma Betty, nästan 6 kg ligger hon på i sin vanliga vikt och är inte det minsta fet.
Så det kan vara lite svårt att avgöra om hon faktiskt är dräktig.
Men till slut kan inte ens jag missa det, hon är dräktig!! Yes!
Då har vi nästa problem, när ska bebisarna komma?
Har ju en aning om ungefär när det borde ha skett men inte 100%, då jag inte sett några parningar denna gången.
Orube är knölig både i magen och runt tuttarna, snacka om att ha mjölk.
Andrietta tar studenten, puh inga ungar då, Izidor opereras, puh inga ungar då.
Jag jobbar sista dagarna innan ledighet, puh inga ungar då.
Då var det bara midsommar kvar då!
Redan kvällen innan visar Orube att vi förmodligen INTE kommer att missa midsommar.
På morgonen vid 7.00 sätter allt igång och vid 9.00 är första fina bebisen född.
Vid 12.00 har vi fått 5 stycken snyggingar.
Patrik hör av sig till släkten och meddelar att vi inte kan komma på midsommarfirande idag, pga kattfödsel.
Vid 15.00 krystar Orube igen och Petrik som såg allt hävdar att det kom ut lite vatten.
Vi tycker oss ha känt att det är minst en knöl kvar där inne så vi väntar och väntar.
Orube är helt cool, äter, dricker, tar hand om små bibbarna, lugn och fin.
Men matte är inte lugn, något är fel, jag bara vet det.
Vid 17.30 2 timmar efter krystvärkarna som inte ledde till något ringer jag Agrias jour rådgivning, som är gratis om man har en försäkring där, en vansinnigt bra sak att ha tillgång till. Den veterinären säger, som jag redan egentligen vet, att vi ska åka in. Sagt och gjort ringer veterinären i stan och säger nu kommer vi. Lastar Orube i en resebur, värmer vetekuddar och lägger i förlossningslådan åt ungarna.
Tar med mig Andrietta så att det finns två bh-ar att stoppa kattungar i vid ett eventuellt snitt.
In dit, de upplyser oss om att det är storhelg, no shit som om vi inte visste det, och att bara att vi kommer dit kostar 3400:-.
Hur som helst är katten försäkrad med max i allt hos Agria och jag bara vet att någon måste hjälpa henne,
så det får kosta vad det vill.
Det kläms och känns på Orube, jo då minst en unge kvar.
Mellan undersökningarna så ligger hon och diar och tvättar sina ungar.
Knölarna runt tuttarna har nu nästan försvunnit, istället väger kattungen som vägde 86 g vid födseln kl 11.00 numer 106 g,
så 20 g viktökning på 7 h, inte dåligt!
En röntgen bild slås innan veterinären beslutar om hon kan sätta in värkstimulerande.
Så blir det inte, ungen ligger som en ostkrok och kommer inte att komma ner med vare sig fötter eller nos först i det läget.
Beslut tas om akutsnitt, fixas snabbt efter kontroll på hur Orube ligger i kalcium och glukos.
Vid 19.00 bär det iväg, snittet ska ta mellan 40 min och 1 h.
Patrik åker hem till alla barnen och Andrietta och jag stoppar bebisarna i våra bh-ar.
Lugn och ro infinner sig medan vi väntar.
Strax efter 20.00, precis när Patrik kommer tillbaka, kommer veterinären med en lite rackare i sin hand, den sista ungen mår inte bra. Orube hade livmoder omvridning, dvs livmodern hade snurrat sig så att den sista ungen inte kunde komma ut, den har legat med nacken extremt böjd och veterinären har jobbat med att få liv i den i över 40 minuter.
Den visar svaga livstecken men veterinären tror att den har hjärnskador och vill låta den somna in.
Andrietta, Patrik och jag säger adjö till den lille och låter veterinären ta hand om den.
Orube kommer ut drogad som ett höghus och letar efter sina barn som hon hör pipa.
Vi hjälps åt att låta henne få dem en och en för hon är alldeles för full för att klara av fler än så.
Vi far hem vid 23.00 med en mycket mer klar honkatt och 5 levande ungar.
Under natten ger jag dem extra vällning, då Orube inte har så mycket mjölk längre. Hon är förmodligen lite uttorkad efter operationen.
Framåt morgon timmarna får hon allt mer av mjölken tillbaka och ges alla möjliga godsaker i sin låda.
Hon tar hand om bebisarna på allra bästa sätt och ligger där med en plåstrad mage.
Så nu har vi gjort det också!
Akut snitt på midsommarafton!
Så vad kan en sådan kull få för namn? Sill, potatis, blommor eller kanske sprit?
Gillar inte sill, sonen är allergisk mot gräs så jag tror att han skulle ta illa upp om vi tog en massa blommor, dricker inte alkohol, så då var det bara potatisarna kvar då. Så här kommer våra
ÄLSKADE SMÅ KNÖLAR:
Men återigen det blir ju inte som man tänkt sig, nummer tre i barnaskaran föds med en så pass cool teckning att vi måste ha med superhjältar också, och egentligen är det inte mer än rätt.
Mamma Orube är döpt efter en krigarprinsessa och hon har verkligen varit en superhjälte under hela den här tiden, maken till supermorsa.
Så nu försöker vi igen, här kommer våra
Älskade små knölar och superhjältar:
- Nummer 1: Magda Harley Quinn, F, ns 02 21 64: vikt vid födseln 78g och vid en vecka 188g.
- Nummer 2: Lady Rosetta Amethyst, F, ns 01 (21?) 64, vikt vid födseln 86 g och vid en vecka 207g.
- Nummer 3: Saturna Batgirl, F, n 03, vikt vid födseln 78g och vid en vecka 184g.
- Nummer 4: King Edward Ares, M, n 01 21 64, vikt vid födseln 82g och vid en vecka 202g.
- Nummer 5: Quadriga Flash, M, ns 01 (21?) 64, vikt vid födseln 79g och vid en vecka 182g.
